argsintamy
Antal inlägg : 3 Join date : 10-10-19
| Rubrik: Sv: Hur hanterar man ångest då man inte kan kontrollera sig själv, har starka självmordstankar och vilja att skada sig själv? tis maj 08, 2012 4:52 am | |
| inte för att det hjälper dig något nämnvärt, men jag drabbas ibland av liknande. inte lika mycket nu som förr men det händer. jag har en himla tur att ha min sambo nära mig som försöker reda ut, men detta går heller inte alltid så bra. sambo ömsom försöker få kontakt med mig och ömsom rusar att för att det är svårt att orka med mig i detta tillstånd, det gör så fruktansvärt ont när det händer. jag vill inte ha någon nära mig men när sambo lämnar mig i detta (går ut ur rummet) känns det som att det är världens ende.
vet inte om man förstår något av detta..
jag vet inget tips hur man tar sig ur detta djävelskap.. jag gitter heller inte ta mig ut när jag är i detta. och att sysselsätta mig med något annat finns inte på kartan. jag har helt enkelt en stark sambo som håller fast mig när det behövs och håller bort vassa saker när det behövs.
hur mår du nu? | |
|
mirroronthewall
Antal inlägg : 1 Join date : 12-04-10
| Rubrik: Hur hanterar man ångest då man inte kan kontrollera sig själv, har starka självmordstankar och vilja att skada sig själv? tis apr 10, 2012 10:59 am | |
| Jag har under flera tillfällen fått en ångest som inte är någon paniksångest, jag är fullt medveten av världen runt omkring mig och jag vet att jag fysiskt sett inte kan dö. Under tiden så får jag världens magont, inte som att jag skulle vara sjuk utan som att det är ett stort hål där, av tomhet. Skriker till mig själv att ingen älskar mig, detta kan jag inte kontrollera, allt bara kommer, jag är jag men jag är ändå inte jag om ni fattar? Jag slår runt mig, jagar bort alla som kommer i närheten av mig, skriker så högt jag kan och fortsätter upprepa meningar som "ingen bryr sig!" "jag är ensam!" "jag är inte värd något!" och får en otroligt stark känsla av att att ta livet av mig är den enda utvägen, det finns ingen mening med att vara kvar på jorden för att allt är bara fel, jag är fel, ful, dum, oälskad osv. Jag har en depression av väldigt hög grad så dessa är känslor som kommer dagligen, bara inte i den mängden. Detta tillstånd kan jag ha i flera timmar när det är som värst. Vad ska jag göra? Finns det något sätt att hantera detta? Vet att folk säger att man ska gå ut och gå, men att rödgråten, skrikandes ta mig ut och gå en sväng i det läget är det sista jag tänker på just då. Det enda som hjälpt hittills är att skära mig och det är inget jag vill göra till en vana Någon som gått igenom samma sak? Snälla, är desperat. Jag har länge även utan ångestattackerna velat ta livet av mig men eftersom min mamma också har en depression och hon skulle skylla på sig själv så kan jag inte, därför vill jag förhindra det... så jag inte "råkar" ta livet av mig under någon av dessa attacker, det skrämmer mig. Tack... | |
|