familjemedlem som får en att må dåligt

Citat :

Ok, men tvinga henne att skicka en remiss.
Hon kan inte lägga allt ansvar på dig, eller din pappa.
Du har tagit tillräckligt med ansvar, bara genom
att prata med henne om din situation.

Något måste hända - annars kan du anmäla henne för tjänstefel.

Hoppas verkligen att Kuratorn gör något för att hjälpa.
Utan att söla !

ja det har dragit ut allt för lång tid på allt nu, min skolsituation och mitt psykiska mående står på spel pga av det.
Kuratorn tror dock inte att jag kommer få egen lägenhet så utan att det blir familjehem, men just nu känns det som att jag kanske kan aceptera familjehem även om jag inte kommer trivas i en annan familj, jag måste komma bort från min mor.

Ok, men tvinga henne att skicka en remiss.
Hon kan inte lägga allt ansvar på dig, eller din pappa.
Du har tagit tillräckligt med ansvar, bara genom
att prata med henne om din situation.

Något måste hända - annars kan du anmäla henne för tjänstefel.

Hoppas verkligen att Kuratorn gör något för att hjälpa.
Utan att söla !

minimojen skrev:

Jag har pratat med Kuratorn om det men det bollar mkt fram o tbx ska hon anmäla elr inte och hon vill hällst att jag anmäler det själv med min far (min far vet hur jag har det med mamma vi bor alla i samma hus) men jag funderar på att bara be kuratorn skicka en remiss, så det händer nått lixom.

Jag har pratat med Kuratorn om det men det bollar mkt fram o tbx ska hon anmäla elr inte och hon vill hällst att jag anmäler det själv med min far (min far vet hur jag har det med mamma vi bor alla i samma hus) men jag funderar på att bara be kuratorn skicka en remiss, så det händer nått lixom.

Eriiza skrev:

minimojen skrev:

Jag ska be kuratorn jag går till skicka en remiss till soc och sen får jag se vad som händer.

Men hur gick det till när du fick flytta? Dom flesta som flyttar i ung ålder gör ju det för att plugga i annan stad. Berätta gärna vf du fick flytta och så, om du vill ofc.

Bor du nära din familj nu elr bor ni långt ifrån varandra?

Bra, har du gjort det än ?

Det var ju mycket människor genom skolan som hjälpte mig.
Jag bodde i samma stad som när jag flyttade hem ifrån.

Nu har jag flyttat en timma ifrån den staden, men nu var det p.g.a skolan.
Min kontakt med mamma förbättrades otroligt så fort vi flyttade isär.
Vi går inte varandra på nerverna för ingenting - så det är det bästa jag gjort.

Att bara "bryta" kontakten med en förälder är inte lätt, inget jag tycker man skall göra heller.
Men man måste inte vara klistrade vid varandra..

Lycka till, hoppas du får hjälp genom kuratorn !

minimojen skrev:

Jag ska be kuratorn jag går till skicka en remiss till soc och sen får jag se vad som händer.

Men hur gick det till när du fick flytta? Dom flesta som flyttar i ung ålder gör ju det för att plugga i annan stad. Berätta gärna vf du fick flytta och så, om du vill ofc.

Bor du nära din familj nu elr bor ni långt ifrån varandra?

Bra, har du gjort det än ?

Det var ju mycket människor genom skolan som hjälpte mig.
Jag bodde i samma stad som när jag flyttade hem ifrån.

Nu har jag flyttat en timma ifrån den staden, men nu var det p.g.a skolan.
Min kontakt med mamma förbättrades otroligt så fort vi flyttade isär.
Vi går inte varandra på nerverna för ingenting - så det är det bästa jag gjort.

Att bara "bryta" kontakten med en förälder är inte lätt, inget jag tycker man skall göra heller.
Men man måste inte vara klistrade vid varandra..

Lycka till, hoppas du får hjälp genom kuratorn !

Tjelsi skrev:

Nej jag fick ingen hjälp. Jag gick hos en kurator som hjälpte mig att hålla modet uppe och stanna i skolan. På det sättet kunde jag flytta hemifrån så fort jag tagit studenten

Jag går hos skolkuratorn just nu och hon försöker hjälpa mig att få eget för hon förstår varför det inte funkar för mig när jag bor hemma.
Hoppas att jag kommer få nått så småningom.

minimojen skrev:

Min mor är alkoholist och det är mer eller mindre grunden till varför jag mår dåligt, sen är det mer saker på det som också gör att jag mår dåligt.

Men jag tänkte mest hur hanterar ni andra det som mår dåligt pga en annan familjemedlem eller liknande?

min bästa väns mor gick nyligen bort efter flera års alkoholism, jag har varit med från början och sett hur det verkligen förstörde hela familjen innifrån.

i mitt hem är det min mamma främst, som har fått mig att må dåligt. hon har svåra problem med empati och jag misstänker borderline alt. narcissistisk perosnlighetsstörning från hennes håll.

minimojen skrev:

Är det någon som har fått hjälp med att flytta ifrån denna familjemedlem eller vem det nu är som får en att må dåligt?

Nej jag fick ingen hjälp. Jag gick hos en kurator som hjälpte mig att hålla modet uppe och stanna i skolan. På det sättet kunde jag flytta hemifrån så fort jag tagit studenten

Eriiza skrev:

minimojen skrev:

Jag har haft kontakt med soc men då var det inte lika alvarligt som det är nu och jag sa heller inte allt.
Jag har bestämmt mig för att göra ett försök igen och kontakta dom och berätta allt.

Då jag var i kontakt med dom tidigare blev jag erbjuden fosterfamilj och jourhem men jag ville inget av det.

Nej, jag ville inte heller ha någon fosterfamilj eller jourhem.
Då var jag 9-10 år första gången det blev en mer seriös kontakt med dem.

Men jag tycker absolut att du bör uppta kontakten med dem.
Jag är inte förtjust i socialtjänsten, men det är bättre
att försöka.
Nu är du äldre, och har större chans till t.ex eget.

Lycka till !

Jag ska be kuratorn jag går till skicka en remiss till soc och sen får jag se vad som händer.

Men hur gick det till när du fick flytta? Dom flesta som flyttar i ung ålder gör ju det för att plugga i annan stad. Berätta gärna vf du fick flytta och så, om du vill ofc.

Bor du nära din familj nu elr bor ni långt ifrån varandra?

Ausgeflippt skrev:

minimojen skrev:

Ausgeflippt skrev:

minimojen skrev:

Min mor är alkoholist och det är mer eller mindre grunden till varför jag mår dåligt, sen är det mer saker på det som också gör att jag mår dåligt.

Men jag tänkte mest hur hanterar ni andra det som mår dåligt pga en annan familjemedlem eller liknande?

Är det någon som har fått hjälp med att flytta ifrån denna familjemedlem eller vem det nu är som får en att må dåligt?

Min mamma bär en stor del av ansvaret till varför jag mår dåligt idag. Jag lägger inte skulden på henne för min diagnos, men hon har påverkat mig väldigt mycket genom åren. Jag stack hemifrån flera gånger under tonåren och när jag var 15 år gammal placerades jag på ett utredningshem. Därefter bodde jag på 2 olika behandlingshem, det sista var låst. När jag fyllde 18 fick jag min första lägenhet.

Jag har också haft ett helvete tillsammans med min fd man som också är pappa till min son. 6,5 år i ett missbruksförhållande tar minsann på krafterna!

Numera har jag nästan ingen kontakt med min familj. Den enda jag pratar med ibland är min pappa.

Här är en länk till min blogg, där jag har skrivit vad jag har gått igenom http://ausgeflippt.blogspot.com/2010/01/nu-ska-har-skrivas-laaangt_07.html

Känns som att det så gott som alltid är en förelder inbalndat när ett barn mår dåligt.
Förelder med missbruk eller en förelder som bara inte bryr sig, allting skadar ju.

Jag vill så gärna ha barn i framtiden, men är sjukt rädd för att jag ska bli som min mor och göra samma sak mot dom som hon gjort mot mig.

Det är bra att du har rädslan över att agera som din mamma mot framtida barn. För så länge rädslan finns, så kommer du inte att göra om hennes misstag. Det är nog en av de få bra rädslorna som jag känner till När jag blev mamma, så lovade jag mig själv att INTE göra som min mamma har gjort. Och jag har så djupa sår av min barndom, så risken att jag skulle göra samma sak mot min son är inte direkt överhängande om man säger så. Jag och min mamma har varit oense många gånger över hur jag uppfostrar min son må du tro. Jag klippte tuppkam och färgade den röd på min son för ett år sen för att han själv ville det. Jisses vilket liv det blev. Jag fick höra att jag inte var klok i huvudet, att jag skämde ut min son inför hela släkten samt att jag skulle ha en docka istället för barn. Fast hon glömde av det absolut viktigaste... Nämligen hur nöjd min son faktiskt var över sin coola frissa.

Kramar

åh det där stärkte! För du har nog rätt, är jag rädd för att bli som min mor blir jag inte det.

Och du gör så rätt i att stå upp mot din mor, för det är din son och inte hennes!

minimojen skrev:

Jag har haft kontakt med soc men då var det inte lika alvarligt som det är nu och jag sa heller inte allt.
Jag har bestämmt mig för att göra ett försök igen och kontakta dom och berätta allt.

Då jag var i kontakt med dom tidigare blev jag erbjuden fosterfamilj och jourhem men jag ville inget av det.

Nej, jag ville inte heller ha någon fosterfamilj eller jourhem.
Då var jag 9-10 år första gången det blev en mer seriös kontakt med dem.

Men jag tycker absolut att du bör uppta kontakten med dem.
Jag är inte förtjust i socialtjänsten, men det är bättre
att försöka.
Nu är du äldre, och har större chans till t.ex eget.

Lycka till !

minimojen skrev:

Ausgeflippt skrev:

minimojen skrev:

Min mor är alkoholist och det är mer eller mindre grunden till varför jag mår dåligt, sen är det mer saker på det som också gör att jag mår dåligt.

Men jag tänkte mest hur hanterar ni andra det som mår dåligt pga en annan familjemedlem eller liknande?

Är det någon som har fått hjälp med att flytta ifrån denna familjemedlem eller vem det nu är som får en att må dåligt?

Min mamma bär en stor del av ansvaret till varför jag mår dåligt idag. Jag lägger inte skulden på henne för min diagnos, men hon har påverkat mig väldigt mycket genom åren. Jag stack hemifrån flera gånger under tonåren och när jag var 15 år gammal placerades jag på ett utredningshem. Därefter bodde jag på 2 olika behandlingshem, det sista var låst. När jag fyllde 18 fick jag min första lägenhet.

Jag har också haft ett helvete tillsammans med min fd man som också är pappa till min son. 6,5 år i ett missbruksförhållande tar minsann på krafterna!

Numera har jag nästan ingen kontakt med min familj. Den enda jag pratar med ibland är min pappa.

Här är en länk till min blogg, där jag har skrivit vad jag har gått igenom http://ausgeflippt.blogspot.com/2010/01/nu-ska-har-skrivas-laaangt_07.html

Känns som att det så gott som alltid är en förelder inbalndat när ett barn mår dåligt.
Förelder med missbruk eller en förelder som bara inte bryr sig, allting skadar ju.

Jag vill så gärna ha barn i framtiden, men är sjukt rädd för att jag ska bli som min mor och göra samma sak mot dom som hon gjort mot mig.

Det är bra att du har rädslan över att agera som din mamma mot framtida barn. För så länge rädslan finns, så kommer du inte att göra om hennes misstag. Det är nog en av de få bra rädslorna som jag känner till När jag blev mamma, så lovade jag mig själv att INTE göra som min mamma har gjort. Och jag har så djupa sår av min barndom, så risken att jag skulle göra samma sak mot min son är inte direkt överhängande om man säger så. Jag och min mamma har varit oense många gånger över hur jag uppfostrar min son må du tro. Jag klippte tuppkam och färgade den röd på min son för ett år sen för att han själv ville det. Jisses vilket liv det blev. Jag fick höra att jag inte var klok i huvudet, att jag skämde ut min son inför hela släkten samt att jag skulle ha en docka istället för barn. Fast hon glömde av det absolut viktigaste... Nämligen hur nöjd min son faktiskt var över sin coola frissa.

Kramar

Ausgeflippt skrev:

minimojen skrev:

Min mor är alkoholist och det är mer eller mindre grunden till varför jag mår dåligt, sen är det mer saker på det som också gör att jag mår dåligt.

Men jag tänkte mest hur hanterar ni andra det som mår dåligt pga en annan familjemedlem eller liknande?

Är det någon som har fått hjälp med att flytta ifrån denna familjemedlem eller vem det nu är som får en att må dåligt?

Min mamma bär en stor del av ansvaret till varför jag mår dåligt idag. Jag lägger inte skulden på henne för min diagnos, men hon har påverkat mig väldigt mycket genom åren. Jag stack hemifrån flera gånger under tonåren och när jag var 15 år gammal placerades jag på ett utredningshem. Därefter bodde jag på 2 olika behandlingshem, det sista var låst. När jag fyllde 18 fick jag min första lägenhet.

Jag har också haft ett helvete tillsammans med min fd man som också är pappa till min son. 6,5 år i ett missbruksförhållande tar minsann på krafterna!

Numera har jag nästan ingen kontakt med min familj. Den enda jag pratar med ibland är min pappa.

Här är en länk till min blogg, där jag har skrivit vad jag har gått igenom http://ausgeflippt.blogspot.com/2010/01/nu-ska-har-skrivas-laaangt_07.html

Känns som att det så gott som alltid är en förelder inbalndat när ett barn mår dåligt.
Förelder med missbruk eller en förelder som bara inte bryr sig, allting skadar ju.

Jag vill så gärna ha barn i framtiden, men är sjukt rädd för att jag ska bli som min mor och göra samma sak mot dom som hon gjort mot mig.

minimojen skrev:

Min mor är alkoholist och det är mer eller mindre grunden till varför jag mår dåligt, sen är det mer saker på det som också gör att jag mår dåligt.

Men jag tänkte mest hur hanterar ni andra det som mår dåligt pga en annan familjemedlem eller liknande?

Är det någon som har fått hjälp med att flytta ifrån denna familjemedlem eller vem det nu är som får en att må dåligt?

Min mamma bär en stor del av ansvaret till varför jag mår dåligt idag. Jag lägger inte skulden på henne för min diagnos, men hon har påverkat mig väldigt mycket genom åren. Jag stack hemifrån flera gånger under tonåren och när jag var 15 år gammal placerades jag på ett utredningshem. Därefter bodde jag på 2 olika behandlingshem, det sista var låst. När jag fyllde 18 fick jag min första lägenhet.

Jag har också haft ett helvete tillsammans med min fd man som också är pappa till min son. 6,5 år i ett missbruksförhållande tar minsann på krafterna!

Numera har jag nästan ingen kontakt med min familj. Den enda jag pratar med ibland är min pappa.

Här är en länk till min blogg, där jag har skrivit vad jag har gått igenom http://ausgeflippt.blogspot.com/2010/01/nu-ska-har-skrivas-laaangt_07.html

Eriiza skrev:

minimojen skrev:

Min mor är alkoholist och det är mer eller mindre grunden till varför jag mår dåligt, sen är det mer saker på det som också gör att jag mår dåligt.

Men jag tänkte mest hur hanterar ni andra det som mår dåligt pga en annan familjemedlem eller liknande?

Är det någon som har fått hjälp med att flytta ifrån denna familjemedlem eller vem det nu är som får en att må dåligt?

Yes, är/var i din situation.
Fick efter många om och men flytta till en
egen lägenhet när jag precis fyllt 16 år.

Men det krävs en hel del för att det skall ske.

Har du försökt med socialtjänsten, och i sådana fall, vad har de sagt ?

Jag har haft kontakt med soc men då var det inte lika alvarligt som det är nu och jag sa heller inte allt.
Jag har bestämmt mig för att göra ett försök igen och kontakta dom och berätta allt.

Då jag var i kontakt med dom tidigare blev jag erbjuden fosterfamilj och jourhem men jag ville inget av det.

minimojen skrev:

Min mor är alkoholist och det är mer eller mindre grunden till varför jag mår dåligt, sen är det mer saker på det som också gör att jag mår dåligt.

Men jag tänkte mest hur hanterar ni andra det som mår dåligt pga en annan familjemedlem eller liknande?

Är det någon som har fått hjälp med att flytta ifrån denna familjemedlem eller vem det nu är som får en att må dåligt?

Yes, är/var i din situation.
Fick efter många om och men flytta till en
egen lägenhet när jag precis fyllt 16 år.

Men det krävs en hel del för att det skall ske.

Har du försökt med socialtjänsten, och i sådana fall, vad har de sagt ?

Min mor är alkoholist och det är mer eller mindre grunden till varför jag mår dåligt, sen är det mer saker på det som också gör att jag mår dåligt.

Men jag tänkte mest hur hanterar ni andra det som mår dåligt pga en annan familjemedlem eller liknande?

Är det någon som har fått hjälp med att flytta ifrån denna familjemedlem eller vem det nu är som får en att må dåligt?